Som barn tyckte jag om att lyssna på berättelser, åsikter och världsförklaringar från vår granne, som ofta var lite skrällig och hade ett stort hjärta för djur. Intresset för de små observationerna och motstridiga känslorna hos mina medmänniskor lämnade mig aldrig, kanske just för att jag inte alltid kunde rimma med dem.

Som sjuksköterska fick jag vara intresserad av människor från jobbet, som mamma till fyra döttrar kom berättelserna smickrade fria hus. Under flera år har jag arbetat på ett universitet och försökt få in synen på familjer vars liv förändras på grund av sjukdom i forskningsprojekten.

Som ljudbiografi får jag vända mig till en enda person och stödja dem i att hämta livshistorier. Vad kan vara bättre?! Och om döden står i vägen som en mäktig mur eller smidesjärnsport med skarpa, oöverstigliga stift, då hoppas jag att ljudböcker kommer att blåsa över som en varm vind.